Min Ohälsa sida 2

( obs det finns sår bilder på denna sida,så klarar ni ej se

sådant så läs ej vidare)

Det finns massor man kan skriva om ohälsan.

Dessa sidor  är om min ohälsa / det är bara lite enkla meningar om min ohälsa.

Denna sida börjar dock att handla om mina ben problem.

Den 19 Mars for jag in till sjukhuset.

För att ställa in mig för inläggning.

Den 20 Mars skulle de då operera mig.

Operationen skulle då vara mina två knän.

Man skulle försöka en gång till att gå in i mina knän

 för att hyvla av all infekterad massa.

Vilket man utfört tidigare men dock ej då båda benen.

Utan då ett ben och sedan ca 2 års uppehåll.

Nåja jag var mycket glad inför denna operation.

"Ja jo just du hörde de rätta orden jag  var glad för denna operation

"Oj fel ord jag var " överlycklig".

För att den underlättar enormt på stelheten och det blir en stor lättnad att ta sig fram.

Den 29 kändes enormt lång. För jag fick

vänta tills det blev lunch. Då fick jag rullas ned för att de

skulle förbereda mig inför denna operation.

De ville att jag skulle bedövas från naveln och ned eftersom jag

har blivit opererad förut för GBP.

Så är det mindre risk att bli dålig efter op.

Var lite skraj för detta. Men just den biten funkade bra.

Även om känslan då den började att värka var extremt äcklig.

Sedan fick man lite lugnande även.

Tyckte inte att det var länge sedan de började

Då de sade ja då är operationen klar.

Fast det blev ingen operation

Läkaren kommer på en stund och pratar med dig.

Ni skall veta att då for det fara en massa tankar i skallen på mig.

* Varför ?

* Vad har hänt nu då ?

Kände hur tårarna började att anlända.

Jag kunde inte hålla mig längre.

Känseln var ej ännu  i mina ben så  då jag kunde ju ej heller röra mina ben

så pass att jag kunde känna om de ens rört mig med sina redskap.

Tankarna for vidare liksom tårarna där jag låg.

" Jag var enormt besviken "

De stenar som fallit ur min kropp då jag rullade ned till operationen.

Nu var det i stället  en hisklig sten i kroppen.

Den stenen kändes som att den satt fast för alltid.

Sedan anlände bara en endast samma  tankegånga...

om och om .........

I mina tankar så känner jag hur någon tar på mig.

Talar till mig med en beklagande blick som sade mer än ord.

Det var min  opererande läkare

Jag har 2 saker att berätta för dig.... tyvär inga glada saker.

Sedan berättade hon en del för mig.

*******************

Is ej just nu gå in noga på detta .

******

*****************

****************

Och denna läkare var trevlig från det vi först möttes och hon brydde sig.

En av sakerna hon sade var då att de börjat med att öppna i ena knät

men att under den lilla stund de var inne i benet så har hon skadat mig på 2 ställen.

Dock inte mycket. Och det behöver ej betyda att det påverkar mig.

Hon sade även att jag var mjuk där inuti mer än vanligt antagligen förmodar

 jag för den långa tiden det varit så här i mina ben.

Jag vet inte.

Skadorna var ju där även om röntgen visar det eller inte.

Sedan berättade hon även att hon ville att vi skulle utföra en annan typ av

operation fram över på ett ben i taget. Man ville då opera in protes i varje ben.

Det fick vi tala mera om detta sedan.

 Sedan ville de röntga mig för att se om de kunde se

de skador hon sade att hon visste att hon lyckats med.

Hon lovade att skriva in i papperet.

På röntgen kunde man dock ej se detta som hon sade.

Men hon sade  detta till mig och hon har även skrivit in det.

Jag har även  talat om att jag vill ha dessa papper hem så snart det går.

Jag har bara varit hemma 3 dagar då jag skriver detta.

Måste vänta ca en vecka innan....

jag kan bedöma om detta  har  påverkat mig.

Just nu känner jag mera stelhet i detta knä  än tidigare

och jag hoppas det blir i alla fall som tidigare även om det ej var bra..

Men vi får se om några dagar.....dagar !!

Nu har jag då sår på knäskålen och ovanför.

Som alltid efter en öppning.

I övrigt ser det ut som det alltid ser ut annars.

Svullen som alltid. Men det är bara att inse att

så lär det förbli då det gäller mina ben.

©Bizangs Designs

** Tiden går och jag känner att denna

händelse har påverkat mig mycket.

Men som i allt som har med landstinget att göra

så är det enormt svårt att bevisa.

Det finns  många hjälp medel i dag.

Viss som du ej får någon info om.

Sedan har vi då dem som alla känner till.

Jag skulle villja säga att jag anv 3 större hjälp medel mest.

Först är nog det vanligaste som vi alla känner till.

Så hära ser min ut.

På denna bild  har jag lånat ut min scooter.

Ett mycket bra hjälp medel för min del just nu.

Det tredje hjälp medlet är då

mina kryckor som följer med i och på de andra hjälp medel.

De måste alltid vara med.

JUNI MÅNAD

Jag sitter hemma och hoppas på att nå skall hända då det gäller operationer.

Men nu är det semestrar och man måste även vänta in dem.

Fört var det strejken som förenade allt.

Sedan semestrarna. Mitt hopp var att få utföra detta innan

vintern. För vintern är det tuffare och mera smärtfullt.

Men eftersom jag ej kan styra detta all. Så är det bara att sitta

och vänta. Det enda de säger är att jag har förtur eftersom jag väntat så länge.

Detta gäller då båda operationerna.

Men detta är en "lång period" som kommer att ta några år innan

det ens är i närheten av klart.

Om man nu kan säga att det blir klart någon gång.

Jag har ju lärt mig att det kan i dessa fall alltid till stöta saker.

Som kan förändra alla planeringar .

 Och då måste man skapa nya planeringar.

Och nya planeringar med landstinget går ej på några

 veckor utan det tar en evighet. Så för att vara sjuk måste man vara frisk och ha ett enormt tålamod

och en enorm kraft att kämpa trots all väntan och all smärta.

Ni som sitter i samma båt som jag vet hur jag menar.

Och nickar säkert då ni läser mina rader.

Visst man tål ju en hel del efter att uthärdat år efter år.

Men alla har vi våra gränser.

Alla vill vi slippa vänta någon gång på denna

förbättring som alla sjuka behöver.

Jag har ej miljoner av pengar så jag kan ej heller

köpa mig operationer och annat.

Men visst vore det en härlig dröm.

Men nu är verkligheten en helt annan för mig.

För jag är bara en svensson.

Och inte vilken svensson som helst.

Utan det är jag. Och jag är stolt över att jag är jag.

Jag hoppas att även du är stolt över att du är du.

© Bizangs Design

AUG MÅNAD

Vi närmar oss slutet av Aug månad nu.

Sommaren är slut och skolorna börjar på måndag.

För min del så börjar ingeting men kanske ändå allt.

Det bara nöter vidare.

Fast jag har i alla fall nu förra veckan fått besked per tel

vem som kommer att operera min protes i knät.

Efter många  tjatiga samtal från mig.

Så fort mitt före detta sår, som nu  bara  är en rodnad på benet.

Då det blir mindre rött så skall de operera benet. Haha!! Förbaskat tänker jag.

För mig betyder det svaret att jag aldrig kommer att kunna operera benet.

För denna rodnad har jag efter läkning haft i flera år efter såret.

Trots hudläkare. Men det är fint nu jämt emot för hur det såg ut då det

var ett sår på benet om ni förstår hur jag menar ?

Fast för en som aldrig kollat sjuka ben  skulle garanterat  tycka vilka hemska ben.

Så sant vackra ben har jag inte numera.

Den tiden är förbi. Bara man får slippa sår är jag nöjd.

Men jag är nöjd att lyckats komma hit så att säga.

Så där står jag nu och stampar.

 Då får vi se om de kommer godkänna rödheten ,kan vara tveksamt.

 För på info mötet med en annan läkare

som då sade till mig att sprickor och sår osv får ej förekomma för

man blir så extremt känslig då man opererar in en protes.

Så det är där skon klämmer. Det enda jag kan göra nu är att vänta.

Troligen kallar de mig i gen för att se på benen för vilken gång i ordningen vet jag snart inte..

Och då tror jag att det faller på min rödhet.

Suck varför kan inget funka till 100% ???

Vilken dröm livet vore då om man fick vara friskare.

Så vi får  då se, det är det enda jag känner och vet just nu.

BESKED 2

Det andra som jag fick besked om  var förra veckan.

Var att kirurgen gav mig godkänt för en plastik op.

Man hamnar åter i en kö i gen. Fast de tar ju hänsyn till det runt en

som tur var. Så det kan om jag har tur ske före  1-3 månader.

Sedan har de ju felat i en sak. Så då måste de försöka ta mig i hyfsad tid.

För egentligen skulle jag varit opererad redan.

Det är en tuff operation.

Men efter allt slit och allt bök att gå ned alla dessa kg som jag

har lyckats med så är det en dröm att få ta väck allt överhäng som jag kallar det.

Nu måste jag försöka se till att denna op kommer först och benet 2.

Men så lär det ju  bli i alla fall tror jag.

Klart man vet ju inte.

Så nu ett tag framöver så kommer det att vara en massa ????? och

en massa väntans timmar/ dagar/månader.

**

Jag är så less på bakslag.

Less på alla samtal man måste ringa för att kolla att de ej tappar en i dator listorna.

För det händer hela tiden skall ni veta.

Man måste vara vaken och kämpa hela tiden.

Inte har man tid att nicka till.

Då kanske inget händer alls. Så upplever jag det i alla fall.

Och många med mig tyvär.

Jag är så less på alla köer som i sin tur leder till andra köer.

Så var vaken och var aktiv tills du når operations bordet.

Väl opererad.

" Sucka  då ut som hastigaste "

Sedan är det då tid att  åter kämpa  årer för din egen skull

och för att klara sig igenom allt vad efterföljderna blir efter en operationen .

Allt går bra om du bara är envis.

Och att viljan finns.

Att sträva och vilja ha en op är ju inget man vill behöva ha.

Men i bland har nöden ingen lag tyvär,

och det kan vara enda hjälpen för att komma framåt ett steg i alla fall.

Vi får ej välja våra kroppar.

Min kropp måste ha op .

Och pg av det har jag inget val i detta fall.

Jag hoppas att du slipper ohälsa och operationer.

Jag hoppas att du får vara frisk livet ut.

**************************************************

*************************

SOCIALSTYRELSEN

DENNA NOTIS HITTADE JAG PÅ NÄTET OM NÅGON VILL LÄSA.

http://www.sfoak.se/wp-content/niok.pdf

En länk till en utredning från 2007 om överviktsoperationer.

***********************************************************************

****************************

BUKPLASTIK OPERATION

(det är alltid infon du får personligen av din läkare som gäller)

Detta är vad jag vet .

Bukplastik är för att avlägsna lös hud och fett på buken,

 som har upp stått efter min övervikt.

Eftersom jag har hud/fett både över och under naveln.

(räknas som stor bukplastik)

Man skall löser då hud och fett från blygdbenet upp till revbenet.

Varefter all hud sträcks nedåt och överskottet avlägsnas.

Naveln måstes då skäras ut och sys in på en ny plats.

Ofta sys desssutom bukmusklerna mot  varandra för att ge stadigare bukvägg.

Känseln kan  första månaderna vara nedsatt men brukar normaliseras efter ca 6 mån.

Ev kan jag få permanent känsel nedsättning i ett litet område vid ärret.

Ärren jag får kan vara rodnade och tjocka men bleknar med tiden.

Är jag noga och tejpar så blir det finare.Säger de.

Och det vet jag efter en annan  operation jag utfört.

Att vara noga lönar sig till 99%.

Operationen utförs för det mesta  under narkos

 och kombination med lokalbedövning.

Man får tryckförband och en elastisk gördel läggs på.

För det mesta har man även 2 dränageslangar i från såret i ett till två dygn för att suga ut sårvätska som bildas.Man måste stanna på sjukhuset så länge man har dräneringen sitter kvar.

Man bör vara uppe redan dagen efter op.

Man är begränsad i rörelseförmågan.

Det kan vara svårt att röra sig.

Det kan göra ont att hosta och att kissa.

OBS

All form av kirurgi medför risker.

Varje patient har olika biologiska förutsättningar varför

läkningsförloppet och slut resultatet är helt förutsägbart.

Rökning ökar markant riskerna för komplikationer.

Gäller även nikotin plåster och nikotintugg-gummi.

Hudnekros ,huden överlever ej pg av dålig blodcirkulation,

ses i 1-5 % av fallen. Det bildas då sår som kan ta

månader att läka och kräva dagliga omläggningar hos sköterska.

Detta leder vanligen till fula ärr.

Om så skulle ske utförs vid behov en ärrkorrigering

tidigast ett år efter läkning.

sårinfektion ses i ca 5% av fallen.

Kan för det mesta åtgärdas med

antibiotikabehandling och omläggning.

Efterblödningar(hematom) med blåmärke.

 kroppen tar för det mesta hand om det och

 missfärgningen minskar efter ett par veckor.

blodpropp är ovanligt, vanligtvis drabbas vaderna

som blir ömma och svullnar kraftigt. Även andnöd kan förekomma

då bör man omedelbart söka upp läkare.

* För det mesta blir du sjukskriven 4-6 veckor.

* Du får smärtstillande tabletter med dig hem.

Dock ej tabletter med acetylsalisyra (tex treo bör undvikas i minst 2 veckor.)

*känner jag mig efter ett par dagar febrig med tilltagande värk.

Skall jag omg prata med  en läkare, för då har jag troligen infektion i kroppen.

Och det måste man "alltid" kontrollera.

**

ESTETISKA/SKÖNHETS KOMPLIKATIONER

(som jag kan få..)

- NAVELFORMATION /missformad

- HYPERTROFA /breda fula ärr

*De bästa förutsättningarna för ett gott resultat har

 en patient med normalvikt, lokal fettsamling,

god hudelasticitet och realistiska förväntningar.

(detta är lite lätt info)

9 oktober 10.00

Fick jag ett samtal att jag skulle infinna mig på kalixsjukhus.

Det var ett litet och trist sjukhus tyckte jag vid första anblicken.

Vilket jag fick bevis på stämde senare.

Ingen tv på rummet. Tv i ett litet rum såg jag den dagen jag

skulle fara hem.Vilket ingen talat om för mig.

Nåja det var ej tv vi skulle prata om nu.

kl:8.30 anlände taxi bussen utanför mig.

Skumpande och guppande som det är i dessa skramliga bussar.

Gruvade mig för hemfärden innan jag ens anlänt till sjukhuset.

Efter en lång trist färd på 1 1/2 timmeca var jag framme vid

Kalixsjukhus.Rullade in i en liten antre.Där jag anmälde mig och fick

sitta över 2 timmar. Då en en narkos sköterska anlände och

pratade med mig en liten stund.Sen sittande i nästan 30 min till.

Då anlände en sköterska som drog mig till ett rum där jag

då fick träffa en läkare,nej det var två läkare.

Förvånad var jag.Råga på det även då jag insåg vem ena läkaren var.

De pratade en liten stund med mig.

Tog sedan fram en svart penna och ritade några små sträck på mig.

Sedan slog de upp i fassen om min ena medecin som de tydligen inte kunde nå om.

Jag  hade dock informerat dem om denna.

Så de sade jag just som du sade. Inga problem.

De skulle i dag vara två läkare sade de. Det kommer att gå fortare att sy i hop dig då vi är två.

Men jag fick uppfattningen att den andre kirurgen lärde sig.

Sedan fick jag gå ut i entren igen för någon annan stans fanns ej att vara.

Där fick jag sitta 35 min till. Då anlände en sköterska och sade att

jag skulle få byta om.Rullade in i ett litet rum som just rullstolen kunde vända i, inte mera.

Fick en vit rock och ett par benvarmare med flera hål i.

Nåja de täckte nästan  benen.HAHA !!

Sedan fick jag hoppa upp på en säng i ett  öppet rum med 5 sängar.

Där fick jag sitta i nästan en timme.Suck.

Kroppen värkte.Slutligen anlände en sköterska och skulle dra in mig i ett annat rum.

vilket var nästan i samma rum.där skulle jag över på en annan platt stenhård

säng.Men då värkte hela min kropp.Så de fick lyfta över mig för jag var så stel så.

Fick bita i hop för att ej skrika.

Sedan rullades jag igenom 2 olika rum och in i op.

Där skulle de sätta armstöd,men jag kan ju ej ha armarna rakapg av reumatismen.s

å de fick knyta fast armstöden så att de ej skulle trilla.

Efter legat en stund och bara ville att de skulle  stoppa in medecin

fick jag andas en liten stund i en syrgas mask.

Sedan utan att säga till fick jag då en spruta via nålen i armen,Hörde bara

dem säga nu kommer det svida.Jag trodde armen skulle brinna sönder.

Det var nära till tårar, hade ju nog ont. Sedan pang så somnade jag.

Vaknade på uppvaket.Sedan kördes jag till ett rum med en annan kvinna.

Där bad de mig dricka om och om igen och jag kräcktes

 ju bara galla eftersom jag varit fastande.

Jag fick ligga  över tills klockan 13.00 dagen därpå.

Innan jag for så bytte de kropps strumpan och kompressor och annat under.

Sedan drog de ut draneringarna.två stycken.En på varje sida.

Då först började operationen kännas.

Färden hem kände jag hur jag svällde,vilket hör till i

ett par månader efteråt.Man kan vara svullen upp till 6 mån efter.

Och få blåmärken m.m

Taxi buss resan hem var en mardröm när man är så öm,

sedan skulle han släppa av en person i råneå så det tog ju då extra tid.

väl hemma, gud så skönt.

Min första önskan var att få gå på toan min som har en hög förhöjning.

På sjukhuset fanns det bara låga förhöjningar så jag fick stå upp.

Vilket är svårt för armar och ben.

Det är svårt med sjukhus då de ej har allt för oss som har handikapp.

Här och nu så får jag bära gördel dygnet runt.

För som ni ser så är man enormt svullen.

ANG MIN OPERATION DÅ DET GÄLLER

MIN NYA KNÄLED PROTES

(alltid din egen läkares info som gäller)

 * Vid denna operation ersätts den "sjuka" leden med en protes som

består av plast och metall.

* De allra flesta patienterna blir smärtfria.

Rörligheten i den nya leden blir med tiden god men man

kan inte räkna med att den blir lika bra som ett normalt knä.

*De flesta operationerna får man ryggbedövning , någon enstaka gång narkos.

*Efter op får man för det mesta smärtbehandling via ryggbedövningsslang.

Denna smärtbehandling ersätts sedan med sprutor ,tabletter eller en blandad kombination.

* I normala fall håller protesen i flera år men i enstaka fall kan den lossna.

De kan då, i de flesta fallen med god framgång bytas ut genom operation.

* Sjukgymnasten går igenom vilka rörelser du får utföra ochhur de skall ske.

Allmän info om hur du skall leva med ditt nya knä.

* Arbetsterapin  går i genom hur du skall klara din dagliga hygien och klädsel.

Andra bra tipps om hur man kan underlätta.

* Ta väck alla mattor hemma första tiden om du har några framme.

Vi vill inte rasa och falla.

* Läkaren skriver ut medeciner du behöver.

Informera läkaren om du reagerar på någon medecin.

* sjukskrivning kan variera men för det mesta ca runt 3 månader.

* Återbeök efter ca 3 mån

* Stygnen tas bort ca 3 veckor efter operationen hos distriktsköterskan.

* Om det skall läggas om får du hjälp av distriktsköterskan.

* Duscha som vanligt bara man plastar in och tejpar noga.

* Man kan räkna med minst 5 dagar eller mera på sjukhuset.

Det kan vara olika från person till person.

HALLÅ ?!

Hej det är...osv

sade en röst i örat till mig och presenterat sig själv som en sköterska.

Det var så att denna sköterska sade att hon i dag skulle

lägga ett brev på lådan åt mig om operations tid.

Jag var tvungen att be henne säga det en gång till.

Tydligen funkade det att jag sade tidigare att jag funderade på anv vårdgarantin

om inget händer.

Så nu allihopa så smäller det.

Den 8 skall jag till sjukhuset och bedömma rodnaden.

Tycker han att rodnaden är ok så blir det op den 9 aug.

Om han ej tycker det så får jag åka hem samma dag i gen. den 8.

Jag hoppas att ni alla håller tummarna för

mig att detta går bra på alla tänkbara vis.

Nu behöver jag alla positiva tankar jag bara kan få.

Jag hoppas ej smärtorna är omänskliga och framför allt att man överlever.

Nu hoppas jag att änglarna är med mig för en gång skull.

OBS

Operationen förflyttas pg av att den läkare jag skall

bli opererad av aldrig har träffat mig.Bara hans kolega.

Han vill träffa mig först. Han vill se mig känna och mäta.

Efter som jag är ett svårt fall att operera så måste man veta att

allt finns för just mig den dagen man skall opereras.

Så nu måste jag träffa denna läkare och sedan måste jag

 då vänta i gen på ny op tid. Och allt beror då på vad han bedömer

 och hur fort man kan få fram  de sakerna som läkaren vill ha.

Han menar detta är det bästa även för mig så ej open måste avbrytas mitt i.

Så lyckan varade ej länge. Nu får jag hoppas och vänta ännu en gång.

Men som jag beskriver är det alltid inom vården

 för mig mer eller mindre i alla fall. För jag törs aldrig tro

 på vad läkarna säger för man är opererad eller

behandlad klar och man ser att nu har det hänt.

svårt eller enkelt det är att få fram det han behöver för min operation.

Men bättre det än ständigt besviken.

Besviken blir man ju i alla fall.

Deras ordval om att man är en svår patient pg av

min ohälsa i genom åren .Och beroende på hur man ser ut i  och på kroppen osv.

Då tänker man bara jaha.....inget jag inte hört förut.

En sak är då säker i alla fall.

Och det är att för att vara sjuklig behöver man vara frisk

för att tampas med alla individer och papper och myndigheter av olika slag.

Man måste vara vaken och uppmärksam

om allt man hör privat. För det kan hjälpa dig mer än du tror.

För myndigheterna talar ej om allt som du kan ha nytta av.

Glöm det. Allt jag har i dag har jag fixat pg av tipps

 från andra eller av att jag läst olika saker.

Ingen har informerat mig som jag anser att man skall

informera alla som behöver hjälpmedel och andra saker.

I det fallet tycker jag personligen att vi har stora fel i vårat samhälle.

Som borde förbättras för att många skall få ett drägligare liv.

"" Så stå på dig!! ""

DOMENS DAG NÄRMAR SIG !

Nu har Ortopeden med mig att jag skall in för protes operation.

Den 24 nov skall jag infinna mig och den 25 november opererar de mig.

Så läker jag bara bra nu med det andra så opererar de mig.

Jag är skraj inför denna stora OP.

Därför att jag vet att smärtan är extrem länge och för att vi vet ej om

det funkar. Blir det problem kan jag till och med bli av med benet.

Men jag har samtidigt inget att förlora på denna operation.

För opererar jag mig inte så blir jag bara stelare och svårare att

ta mig ur rukkstolen.Så det är bara att köra på även om man är skraj.

Så nu är det bara att vänta.

PROTES OPERATION AV HÖGER BEN !!

Den 24 November åkte jag in till sjukhuset.

De tog en massa prover och sedan fick man duscha ännu en gång

i sterilt medel. Ingen tvål fick man ha.

Sedan var det bara att ta på sig plast över drag från wc till sängen.

För man fick ej gå på golvet. Så bara att lyda och vara tyst.

Låg och kolla på tv. Men med bara 3 kanaler så var det ej så mycket att se.

Men förra gången där jag opades fanns ingen tv så man får vara nöjd

över en tv med få kanaler då.För den slår väck lite av dö tiden.

Ny morgon så anlände de och väckte mig o5.00 då var det tid att duscha ännu en gång till.

Och ta på sig en annan rock som var öppen i ryggen.

Nå fula strumpor med hål i på fötterna.

Sedan så rullade de ned mig i långa hallar och in i ett förum till op rummet.

Där man sade att nu var jag tvungen att byta säng.

Då fick jag under mig en matta av någon form

som de sedan hakade fast i nå krokar. Sedan lyfte de över mig.

Pang så rullades jag in i ett annat rum igen. Denna gången var det rummet före op.

Nu sade alla hej och berättade vem de var osv.

Det var personer över allt i gröna och blåa kläder.

Till slut fick vi besked att de fick rulla in mig på op.

Där man fick armstöd och en massa slangar och grejer på sig.

Och ett stort grönt skynke framför sig i slut skedet

 så man ej skall se det dom sysslar med. Tur är ju det.

De satte en form av rygg bedövning.

Vilket alltid har funkat bra de gånger de utför det.

Jag opererades.De sade åt mig att nu fick jag ligga

några timmar på uppvaket så att de kunde kolla mig.

Ja så visste jag ju att de skulle bli,det är alltid så.

Det jag inte visste då var att smärtans kung skulle hälsa på mig.

Skrämma mig och plåga mig in i smärtarnas rikes salar.

Där vissa blir stannade och vissa tar sig vidare.

Har en sackt till mig en gång. Tänkte genast på det.

Smärtan var grym och hänslynslös milt talat.

Finns inte ord för denna smärta jag fick uppleva.

Tårarna sprutade och blötte ned mig,

luften tog slut och jag kiknade mellan varven.

De kunde ej köra upp mig till avdelningen då det var planerat.

Jag skulle ju skrämma livet ur de döda då

förmodlingen. Utan jag fick vara kvar flera timmar till.

Sedan fick jag veta att antagligen så har jag ej fått

 i mig den bedövningen jag skulle.

Varav det blev som det blev.

Inte ens urs ord valet  Fan själv skulle jag önska denna upplevelse.

Denna upplevelse är nå jag vill glömma.

Men jag känner mig själv detta kommer alltid

att finnas inom mig. Det hände mig.

Det är ej bara nå som jag kan kasta i soporna så dära.

Visst går jag vidare.Men vissa saker kan man

ej förändra alls. Det bara är så. Nu har detta hänt

och det bara är så. Inget jag kan göra mera nu.

Utan nu försöker jag bara ta en dag i taget.

En dag och några steg i taget.

Vila och sedan nya tag.

Det vanligaste är att man får åka hem efter 5 dagar.

Men på grund av min sjukdom och mitt mjuka ben så ville

de ha kvar mig 14 dagar. Sedan hem.

Efter ett tag uppföljning med sjukgymnast och arbetsterapin.

Till veckan den 16 skal man ta stygnen.

Det blev ju en hel del.

Gruvar mig lite för sist råkade vårdcentralen ha upp lite.

Så jag hoppas att det denna gång kan gå fel fritt.

Vore så skönt om nå kan funka utan problem.

Att få pusta ut av lättnad. Men brukar säga till mig själv

varför skulle jag få tur någon gång.

Jag är ju fortfarande svullen om höger foten och kommer nog vara det

länge. Men jag måste försöka leja någon som kan sticka ett par sockar till

 mig med lite bredare öppning.

Vi får se om jag kan hitta någon.
För jag är lite mera frusen nu. Behöver all värme för foten jag kan få.

Får ej in foten i en vanlig stickad strumpa,

det blir för snävt i böjen liksom.

Där behöver jag större.

Nåja det löser sig nog.

Jag är nu hemma. Jag tränar varje dag att stödja mig

på hela foten. Tränar några steg varje dag med kryckorna.

Och det går hyfsat. Jag kan ej gå som en normal fot kan.

Jag har liksom ej den känslan att foten far

om ni förstår. Upp och ned och fram och bak.

Jag får liksom tänka dra fram foten. Den far ej bara fram.

Slutligen får jag fram den. Och så kan jag då flytta kryckorna

även ett steg till och sedan tänka om   igen på att få fram foten.

Jag tycker ändå jag har lyckats bättre än jag trodde.

Men jag är ju en sådan person som vill

att allt skall ske fortare. Även om jag vet att

så funkar inte detta nu. För går man för hårt fram

i träningen blir det bara dåligt.

Utan jag måste träna i måttliga mängder varje dag.

Sedan så blir man ju så slut på ett skumt vis

då man tränat. Det är inte som tidigare.

Utan det är som att någon släpper ut luften totalt.

Så man måste vila ut en liten stund för att

åter få ballongen fylld med luft i gen om ni

kan förstå hur jag menar. Dö svårt att förklara.

Arbetsterapin tyckte jag var duktig och att jag nu

kunde böja fram och bak foten dö bra.

Förut kunde jag ej ens böja hälften.

Det jag måste nu arbeta mest med och som verkligen är det

svåraste jag någonsin tränat.

Och det är att kunna få foten hyfsat rak.

Tex att sitta på sängen och foten är rak på sängen.

Att knä skålen tar i täcket.

Det klarar jag inte nu. Det är svårt och smärtar.

Jag måste träna att liksom töja små bitar då och då.

Och sedan hoppas på att jag så småning om skall

kunna få ut benet mera än tidigare i alla fall.

det skulle betyda mycket att bara kunna sträcka ut benet

mera. Att kunna gå bättre. Att helt enkelt kunna lämna rullstolen mera.

Jag önskar att jag kan gå utan kryckor helt.

Men kan jagbara gå med kryckorna så är jag även glad för det.

För mig betyder ett litet framsteg mycket.

Har även  några böj övningar jag skall utföra varje

dag med fötterna . Av dessa övningar blir jag  även helt slut.

 Då är det bara att vila / stanna upp.

Och ta nya tag.

Jag är ju fortfarande svullen om foten.

Och måste försöka få någon att sticka sockor åt mig som ena

sockan är lite större. Har problem med just böjen som tar emot foten då

den skall ned. Där måste det vara större.

Finns ej att köpa. Då jag fick min sjukdom har jag lärt mig att

skaffa saker och andra hjälp medel inte är enkelt.

Och framför allt inte är själv klart.

Och av de få hjälp medel som finns, Så får du själv hitta

de flesta hjälp medlen själv .Ej mycket du blir upplyst om egentligen.

Så har det då varit för mig.

Jo förlåt kryckorna fick jag ju slutligen efter en tid.

Därför brukar jag alltid sprida vidare det jag själv

lyckats med. Kanske det kan hjälpa andra och

framför allt spara massor av tid och smärta.

Som är dyrbar då man ej är frisk.

Du har ej samma möjligheter alltid.

Så man behöver all tid man kan få.

Visst detta är olika för alla.

Frisk som sjuk.

Men alla borde få samma möjligheter att få

och att kunna få hjälp att få en drägligare vardag.

Att vara handikappad i dag är som att springa in i en mur.

Du måste vara skapad av stål för att ta

dig igenom muren för att se vad som kan finnas

på andra sidan muren. Du får ej vara skör för då tar

du dig inte till andra sidan muren. Så för att vara stark får du ej vara klen.

Då du är som klenast måste du bli som starkast.

Stark för att få dina rättigheter.

Starkare för att kunna ta dig vidare.

På denna bilden ser ni det högra benet.

Ni ser protesen som är in opererad.

Där jag satt ett x  så ligger det

en plast skiva mellan den övre och de

nedre bendelarna.

Just nu så är jag då enormt svullen.

Plåstrad halva benet.

Blodiga plåster. Men det hör till.

På Tisdag så skall det väck allt i hopa.

Och man skall ta alla stygnen.

Då det väl är klart.

Så hoppas jag att det skall läka i hop utan problem.

Och att jag skall kunna träna vidare.

Så hära ser jag ut efter 3 veckor i morgon.

Ja inte är det vackert.

På detta får jag ha kompressor över ännu.

Tills det är helt och ej läcker.